Min dotter tycker ibland att jag använder AI lite väl mycket. Hon har naturligtvis en poäng. Jag använder AI till väldigt mycket, både privat och på jobbet. Samtidigt försöker jag vara noga med en sak. Jag använder inte AI för att slippa tänka, utan för att kunna göra mer, bli effektivare och förhoppningsvis också lite bättre på det jag gör.
Jag kan programmera med AI – men förstår jag vad jag bygger?
På senare tid har jag dessutom börjat programmera igen. Eller programmera och programmera. Det är väl snarare AI som skriver koden medan jag försöker hålla ordning på vad vi egentligen ska åstadkomma. Jag har aldrig arbetat professionellt som programmerare och Tripnet är inget mjukvaruutvecklingsbolag. Jag skrev maskinkod på både Commodore 64 och PC en gång i tiden, och jag har faktiskt utvecklat och sålt en mjukvara. Det var dock länge sedan.
Med AI kan jag plötsligt förverkliga idéer som tidigare skulle ha krävt alldeles för mycket tid. Små program och lösningar som förenklar min vardag eller hjälper oss på Tripnet. Det är fantastiskt roligt och jag ger mig på projekt som jag knappast skulle ha övervägt för bara några år sedan. Ju mer jag använder AI, desto tydligare blir också något annat. Att få AI att skriva kod är sällan det stora problemet. Det svåra är att veta om det faktiskt är rätt kod den skriver.
Att hitta en lösning är inte det svåra
När jag sitter med VS Code och min AI-agent är det fascinerande hur snabbt vi kan ta oss från idé till fungerande lösning. Jag beskriver vad jag vill åstadkomma, vi diskuterar möjligheter och snart börjar mjukvaran ta form. Sådant som tidigare hade krävt dagar kan ibland vara löst på någon timme. En fantastisk känsla för någon som har huvudet fullt av idéer men inte riktigt orkar lägga tiden på att lära sig programmera allt själv.
Ibland går det åt skogen. AI-agenten bestämmer sig för vad problemet är och börjar lösa det med stor entusiasm. Den skriver kod, bygger funktioner och föreslår förändringar. Allt ser övertygande ut, men efter en stund inser jag att den har missförstått det underliggande problemet eller valt en felaktig eller onödigt komplicerad lösning.
Då får jag avbryta. Vi kanske redan har det vi behöver, eller så finns det ett betydligt enklare sätt. Ganska ofta håller AI med. Ibland lite väl entusiastiskt, kan jag tycka. Varför föreslog du då inte det från början, ditt pucko?
Det är här min egen erfarenhet kommer in. Inte av modern programmering, utan av IT, kommunikation, system och hur saker hänger ihop. Efter drygt 35 år i branschen har jag lärt mig en del om teknik, sammanhang och vikten av att inte krångla till saker i onödan.
Att hitta en lösning är inte det svåra – att hitta rätt lösning är en konst.
När AI gör mig bättre på det jag redan kan
Jag använder AI som ett bollplank, någon att resonera med, ifrågasätta och pröva idéer tillsammans med. Ibland får jag bättre förslag än jag själv hade tänkt mig, ibland förslag jag inte alls håller med om. Ganska ofta blir resultatet bättre just för att vi har vänt och vridit på problemet tillsammans.
Jag använder AI-agenter för att analysera risker, avtal, lagar och andra komplicerade frågeställningar. Det som tidigare kunde ta timmar kan jag nu få fram ett första resultat på några minuter. Det ger mig mer tid att förstå, värdera och fundera över vad informationen faktiskt betyder. Det är där jag upplever att AI gör mig som mest effektiv.
Samtidigt finns en risk att jag blir för bekväm. När AI levererar ett snabbt, välformulerat och till synes genomtänkt svar är det frestande att bara gå vidare. Särskilt när svaret bekräftar det man själv redan tänkt. Det kräver disciplin att verkligen läsa varje ord och fundera över vad AI skriver, fortsätta ifrågasätta och ibland konstatera att jag behöver veta mer.
Jag är rädd att AI ska få mig att tänka mindre, få mig att bli dummare. Jag vill använda AI för att kunna tänka mer, och förhoppningsvis också bättre.
Men förstår jag verkligen vad jag bygger?
Jag hör allt oftare att vem som helst numera kan programmera med AI. Visst ligger det mycket i det. Jag är själv ett ganska bra exempel – men är jag vem som helst? Att få AI att skriva kod är inte samma sak som att kunna utveckla mjukvara. Jag behöver också förstå vad jag bygger, hur det hänger ihop med andra system och hur jag ska kunna underhålla och vidareutveckla mitt projekt.
Jag har flera gånger upptäckt att min AI-agent har valt lösningar som jag inte tycker är rimliga. Ibland onödigt komplicerade, ibland säkerhetsmässigt direkt olämpliga – trots att vi tidigare diskuterat förutsättningarna. Då måste jag styra upp arbetet. Det väcker också en obekväm fråga. Hur många gånger har AI gjort ett mindre bra vägval utan att jag har upptäckt det???
Jag är trots allt inte programmerare. Jag har erfarenhet av IT och en god systemförståelse, men det finns mycket jag inte kan. Ju mer avancerade projekt jag ger mig på, desto viktigare blir det att jag är medveten om mina begränsningar.
Det är lätt att bli imponerad av att någonting fungerar. Betydligt svårare att avgöra om det är välbyggt.
Kunskap blir inte mindre viktig
När AI gör det möjligt för nästan vem som helst att skapa sådant som tidigare krävde specialistkunskaper är det lätt att tänka att specialistkunskaperna inte längre behövs. Jag tror snarare att kunskap och erfarenhet får en annan betydelse. När produktionen blir enklare blir förmågan att förstå problemet, se sammanhangen och bedöma resultatet desto viktigare.
Jag kan använda AI för att analysera juridiska dokument, men det gör mig inte till jurist. Jag kan få hjälp med ekonomiska beräkningar, men det gör mig inte till ekonom. Jag kan utveckla mjukvara med AI, men det gör mig inte automatiskt till en skicklig programmerare.
Däremot kan AI hjälpa mig att använda mina kunskaper mycket bättre, ge mig nya perspektiv och förverkliga idéer som jag tidigare bara funderade på. Jag behöver också förstå när mina egna kunskaper inte räcker till.
Det är kanske en av de viktigaste förmågorna vi behöver utveckla. Att veta när vi faktiskt förstår, och när vi bara tror att vi gör det.
Jag tänker fortsätta programmera
För min egen del finns det ingen återvändo. Jag har alldeles för roligt för att sluta. Jag har återupptäckt glädjen i att skapa med datorer, den där känslan från när jag satt med min Commodore 64 och försökte få den att göra något jag själv hittat på. Skillnaden är att jag idag kan förverkliga betydligt fler idéer på en bråkdel av tiden.
AI kommer att bli ännu bättre och mycket av det som är svårt idag kommer att bli enklare. Samtidigt kommer vi att ge oss på allt mer avancerade projekt. Då behöver vi fortsätta fundera över vad vi faktiskt kan, vad vi förstår och vilket ansvar vi tar för det vi skapar.
Så jag tänker fortsätta använda AI. Förmodligen ännu mer än idag. Samtidigt tänker jag lyssna på min dotter och fundera över hur jag använder tekniken på ett klokt och ansvarsfullt sätt. Jag tänker fortsätta säga emot min AI-agent, ifrågasätta dess förslag och ibland be den börja om från början.
Jag kan få AI att skriva kod. Frågan är om jag alltid förstår vad vi bygger. Och om det verkligen är rätt sak att bygga.