Så funkar det
Det började med ett batteri, några strömbrytare, en glödlampa – och en stor dos experimentlusta. Det ledde fram till den teknik-nyfikenhet som lade grunden till Tripnets existens. Och så småningom även till ett brinnande engagemang för mänskliga relationer. – För att förstå hur saker och ting hänger ihop måste man skruva isär dem. Det gäller både datorer och människor, säger Ulf Persson.
Skruva isär saker
”Hur gick 
det här till?” undrade Franka, fröken på Hindås förskola när hon betraktade det som den sexårige Ulf konstruerat utifrån två batterier, några kablar, strömbrytare och en glödlampa. En lysande skapelse, tyckte Franka när hon insåg att kreativitet kan ta sig många olika uttryck. Hon hade i och för sig gett barnen fria händer att skapa sina egna alster men ingen ur personalen hade instruerat barnen hur elektricitet fungerar eller ritat kopplingsscheman. Genom ”trial and error” (eller om det var på ren intuition) hade Ulf lyckats få kläm på det där med elektricitet. Och det var där och då det gick upp ett ljus. ”Aha, det är så det fungerar!”
Viljan och nyfikenheten i att försöka klura ut hur olika elektroniska prylar fungerar kan vara en del i förklaringen till att det som skulle bli Tripnet såg dagens ljus för snart tjugo år sedan. – Så länge jag kan minnas har jag haft ett brinnande intresse för att förstå sammanhang, säger Ulf.
På förskolan hade Ulf fått fria händer. Händer som plockade upp det som såg mest intressant ut: ett batteri, några sladdar, en strömbrytare och en glödlampa. Genom att prova sig fram fick han lampan att tändas och släckas. Inga övriga instruktioner behövdes. Intresset för att på egen hand ta reda på hur saker hängde ihop höll i sig. Så småningom blev det radioapparater som behövde undersökas, tyckte Ulf och skruvade isär såväl pappas nyinköpta Bang & Olufsen som mormors gamla rörradio. Att sätta ihop dem igen visade sig dock inte alltid vara riktigt lika enkelt som att plocka isär. Med alla smådelar utspridda över skrivbordet i pojkrummet såg det ut att gå åt pepparn för mormors radio. Men skam den som ger sig. Ulf gav sig katten på att få alla delar på plats och glömde både tid och rum. Familjen såg allt mindre av den unge konstruktören och efter många timmar, dagar och nätter, var det inte en radio längre utan ett inbrottslarm. Mormor hade dock fler radioapparater … och dessutom en TV som behövde lagas.
– Det var inte bara min mormor som uppmuntrade mig, berättar Ulf. Vår granne jobbade på El 2:an och chefen där, Allan Westerlund, förklarade hur el fungerade och gav mig både elmaterial och litteratur. Nöjdheten som infann sig i att få ihop saker på dess rätta plats gav ytterligare bränsle till Ulfs allt ivrigare teknikintresse.
I gymnasiet fick han anledning att snöa in fullt ut på den nyfunna passionen datorer. 1986 hamnade Ulf nämligen i samma klass som en viss Martin Dohmen. Den gemensamma fascinationen förde de båda ynglingarna samman och resten är Tripnet-historia …
Att uppmuntra nyfikenheten
Nyfikenheten och viljan att förstå sammanhang är inget som är unikt för Ulf Persson.
Den där upptäckarglädjen finns inneboende i oss alla och blir särskilt tydlig hos barn som till exempel får vara med om spännande experiment, säger Ulf. Jag ser det i klassrum, jag ser det på Universeum och hemma med min dotter. Det gäller att ta vara på den glöden och underhålla intresset. Vem vet vilka nyupptäckter och tekniska landvinningar vi kan åstadkomma när kreativiteten får fritt spelrum?
Att aldrig sluta lära och att aldrig sluta vara nyfiken har för Ulf Persson löpt som en röd linje genom livet. Med tanke på den snabba utvecklingen inom IT är det troligen en del av förklaringen till att Tripnet kunnat ligga i framkant och behålla en ledande position genom alla år. – Vi fortsätter ständigt att utvecklas, menar Ulf. Och jag tror att det gäller alla våra medarbetare. Vi drivs av en nyfikenhet och en ödmjukhet inför att det alltid finns mer att lära sig.
Skruva på människor
Det tekniskt analytiska förhållningssättet har med tiden övergått i ett intresse för mellanmänskliga relationer.
– Tillhör man kategorin ”IT-nördar” stämplas man lätt som mindre bra på den sociala biten. Men precis som när jag började skruva isär radioapparater som liten, har jag upptäckt att man kan lära sig mycket genom att ”skruva” på människor och organisationer, berättar Ulf. Jag ville förstå hur saker och ting hänger ihop även på det mänskliga planet. Varför agerar vi och tänker som vi gör? Varför missförstår vi varandra ibland och varför har vi de värderingar vi har? Föds vi med dem?
För att bli bättre på att kommunicera internt har Tripnet tagit hjälp av Kaj Svensson, beteendevetare och tidigare allsvensk fotbollsspelare och elittränare. – Första gången jag träffade Kaj var på en utbildning i tillväxtföretagande. Vi var totalt 16 företagsledare, högre chefer och professorer som Kaj placerade i en ring för att vi skulle ”prata”. Det var en chockartad upplevelse. Men på bara några timmar fick han oss att öppna upp och dela med oss av djupa känslor och tankar.
Mötet med Kaj 2004 ledde fram till ett långvarigt samarbete som uppskattas av alla Tripnets medarbetare. I grunden handlar det om förhållningssätten feedback, aktivt lyssnande och att använda dialog i stället för diskussion. – Vi är ett humanistiskt teknikföretag som tar våra värderingar på allvar. Det är viktigt hur vi är mot varandra och hur vi tar emot nya medarbetare. Företagets värderingar avgör också vilka verksamheter vi väljer att sponsra, som exempelvis Mama Zebra och Majblomman. Jag tror att detta intresse har att göra med en själslig mognad – ett mer vuxet sätt att se på saker. Förr fick jag inte alltid ihop det. Men det genuina intresset är drivkraften som lär mig att förstå mig själv. Och det vill jag dela med mig av till andra, säger Ulf.
Intervju med Ulf Persson
Fortsätt läsa – The Tripnet story!
