Aldrig någonsin tidigare i mänsklighetens historia har förändringstakten och kunskapsintensifieringen i samhället accelererat lika fort som nu. År 1775, i samband med att James Watts utvecklade ångmaskinen, klev vi in i vad som kom att kallas ”the first machine age”. Detta innebar en förflyttning från muskelkraft till maskinkraft, vilket i sin tur lade grunden till den industriella revolutionen. Vad vi nu står inför är en liknande förflyttning, men denna gång gällande kognitiva beteenden – vi flyttar helt enkelt en rad olika kognitiva funktioner till en mängd digitala stödsystem.
”År 2050 beräknas ca 70 procent av jordens befolkning bo i städer. Detta innebär att det kommer behöva byggas en miljonstad var femte dag fram till dess. Människor förväntas leva betydligt längre och åldrande kan till och med komma att klassas som en sjukdom”
Ovanstående ställer helt nya krav både på infrastruktur och så kallade smarta städer. Termer som 24-timmars-staden och multi purpose-byggnader belyser behovet av flerfunktionella byggnader som minskar vakansgrader, ökar arbetstillfällen och rymmer fler människor – i skift. Varje timme och kvadratmeter räknas. Avancerad nanoteknologi kommer att revolutionera, inte minst byggindustrin, genom möjligheten att printa ut nya slags byggmaterial. Även om tekniken är i sin linda, tillämpas den redan idag exempelvis inom sjukvården där man kan printa ut organiskt material i 3D för att använda vid organtransplantationer.
Att något nytt och extremt är på gång märks inte minst på driftssidan, där en rad olika makrotrender kan identifieras:
Automatisering
En konsekvens av att produktionen idag i allt högre grad går att automatisera och ersättas av robotar, är att de stora industrijättarna kan pressa minimilöner med hot om att annars automatisera. Taiwanesiska Foxconn, som är världens största elektroniktillverkare och bland annat tillverkar iPhone och iPad åt Apple, har redan idag ersatt stora delar av sin personalstyrka med egenutvecklade robotar, så kallade foxbots. På samma sätt innebär autonoma transporter att yrkeschaufförer helt kan komma att ersättas. Även inom
vården kan vi inom 10 – 15 år räkna med förekomsten av bipedala autonoma roboar. Konsekvenserna av detta på arbetsmarknaden blir förstås enorma, och Björn Skoogh förutspår att vår tids största politiska fråga blir just hur vi förhåller oss till detta:
”Massarbetslöshet och dystopi, eller en rad nya möjligheter? Oavsett om vi ser det som möjligheter eller hot, spännande eller skrämmande, så är detta något vi måste förhålla oss till. För det händer runtomkring oss redan”
Smarta algoritmer – smartare än vad vi är?
Det är inte bara fabriks- och industrijobb som påverkas av digitaliseringen. På samma sätt som den industriella revolutionen gjorde att manuell arbetskraft inom tillverkningsindustrin kunde ersättas av maskinkraft, kommer i framtiden fler och fler jobb även inom tjänstesektorn att kunna ersättas av självlärande robotar och artificiell intelligens. Machine Learning innebär att maskiner lär sig saker utan att vara specifikt programmerade (det vill säga algoritmer som tränas, istället för att programmeras) Smarta algoritmer kan därmed göra att en rad traditionella tjänsteyrken, exempelvis redovisning, helautomatiseras – alla yrken där en maskin kan ”gå bredvid” och lära sig dra slutsatser genom att följa ett flöde.
Självlärande algoritmer kan klara allt från att komponera egna pianostycken (kika gärna in på Spotify och stifta bekantskap med Emily Howell) , hantera kundtjänstärenden, förutspå börsmarknaden, autogenerera kompletta design- och konstruktionsförslag för byggnader – på sikt kanske hela städer.
Detta sätter också företagande i ett helt nytt perspektiv, då nya start ups med hjälp av smarta algoritmer, lätt kan slå sig in på marknader som tidigare haft höga inträdesbarriärer. Hur skyddar vi vår bransch och yrkesexpertis? Går den att skydda? Eller blir vinnarna helt enkelt de som anpassar sig efter de nya förutsättningarna?
När digitalt och fysiskt blandas – vad är då verkligt?
Den digitala utvecklingen kommer också i grunden att förändra allt beträffande hur vi konsumerar.
Digitaliseringen möjliggör att vi kan vara fysiskt placerade i ett rum där vi med hjälp av VR kan konsumera fasta digitala objekt – allt ifrån tapeter och vaser till kläder och andra dekorobjekt. Och om vår konsumtion i allt högre grad utgörs av digitala objekt, vad behöver då fortsatt tillverkas fysiskt? En högst väsentlig fråga för produktionssektorn att förhålla sig till. Vad behöver fysiskt lagerhållas, om något? Hur mäter och betalar vi för digital konsumtion? När produktion och konsumtion sker simultant, hur bryter vi då ner transaktionen?
Sammanfattningsvis är samtliga ovanstående frågor något som vi behöver förhålla oss till redan idag – oavsett hur framtidsorienterade de må verka. Tekniken är redan här, och är vi smarta gör vi något bra av allt detta i framtiden, menar Björn. Vi använder kunskapen för att bygga smarta städer och ett hållbart samhälle, vi använder tekniken och data för att analysera, visualisera och utvärdera. Att ställa verkligheten mot dess digitala kopia, ger oss oändliga möjligheter.
